mitt (bästa) 2014

Äntligen ska ni få höra om mitt tjugohundrafjorton! Jag vet knappt vart jag ska börja då det är så mycket. Men vi börjar med den underbara nyheten som jag nämnde igår.

Ni som har hängt med ett tag vet att jag skulle börjat plugga den här hösten som har varit. Men på grund utav sjukhusutredningen så fick jag ställa in det, någonting som gjorde mig så fruktansvärt ledsen. Sedan dess har mina bästa kontaktpersoner på behandlingshemmet försökt hålla kvar i hoppet att jag kanske kan börja läsa våren 2014 istället, men då jag under hösten har varit svårt sjuk i ätstörningen så har allt känts rörigt och omöjligt. Men en dag i november bestämmer jag mig i alla fall för att kolla sista ansökningsdatum för komvux. Detta var på eftermiddagen en torsdag, och sista ansökningsdagen var på fredagen. Allt blev panik och jag var helt förstörd. Men tack gode gud så vägrade behandlingshemmet ge upp. Vi kämpade (mest dem) och skrev papper och brev, ringde och krigade. Tillslut hann vi skicka ansökningsbrevet men klockan var så mycket då att vi trodde att det var försent. Dagarna gick och jag vågade inte hoppas på någonting. Men strax innan jul fick jag det underbara beskedet – Jag har kommit in på komvux och den 13 januari ska jag börja läsa 150 poäng naturkunskap! Detta är sista steget för att jag ska kunna fortsätta mot min dröm – att bli sjuksköterska. Det känns helt obeskrivligt underbart!

När jag ska börja plugga om två veckor ska jag också förhoppningsvis börja få bo lite i en av behandlingshemmets utslussningslägenheter, någonting som jag verkligen längtar efter. Att få bo själv, laga mat själv, vara själv. Att få leva lite vanligt.

Nu efter alla helgdagar ska jag också aktivt börja söka lägenhet i Jönköping. För faktiskt, jag ska nog bli utskriven inom en snar framtid. Planen är att jag ska lämna behandlingshemmet i sommar och börja läsa till sjuksköterska i Jönköping till hösten. Att 2014 förhoppningsvis blir året jag lämnar behandlingshemmet känns så underbart då jag har varit här sen 2012. Tänk att jag SNART är klar här!

Så kommer min vår se ut ungefär. Gå i skolan, plugga, göra högskoleprovet, slussas ut, leta lägenhet i Jönköping, börja bo i Jönköping lite grann och söka till högskolan. Ett vanligt normalt underbart liv.

Utöver allt det här ska jag också:
• fortsätta jobba med jourmejlen såklart
• utöka mitt jobb som bloggredaktör på SHEDO. Istället för var tredje vecka ska jag nu ha SHEDO-bloggen ungefär två till tre veckor av fyra
• aktivt jobba som gästbloggare hos föreningen Tilia. Jag har ju nu varit gästbloggare hos dem ett tag, men tyvärr inte tagit det helt på allvar då jag har haft det svårt. Men nu när jag mår bättre kommer det förändras rejält vilket jag verkligen ser fram emot

Jag längtar så mycket efter 2014 att jag inte kan beskriva. Om allt blir som jag vill och önskar kommer det bli ett helt fantastiskt år! ♥ Jag hoppas att ni vill följa med på min resa mot ett vanligt liv efter nio år av sjukdom och vård.
Jag är så lycklig.

Den här bilden på mig och min extrasyster Sandra beskriver ganska bra hur jag känner inför det kommande året :)

julledighet och gbg typ nu

Nu har jag suttit på bussen och jobbat i flera timmar, framförallt med jourmejlen. Det är helt klart lite separationsångest att aktivera det automatiska semestersvaret och logga ut. Men nej Jessica, nu ska du ha semester. Fast helt ledig blir jag inte då jag ska vara bloggredaktör för SHEDO i veckan men det känns bara toppenbra att vi på SHEDO har bestämt oss för att ha igång bloggen även under jul.

Nu närmar vi oss gbg och jag ska stänga ner datorn. Bästa syrran står på centralen och möter mig och jag fattar inte att jag är hemma i min älskade stad om cirkus femton minuter. Måste också säga att jag åt mcdonalds igen i Lund innan jag hoppade på bussen mot gbg. Det var min bästa kontaktpersons julklapp till mig och vad är inte bättre än julklappar man kan äta upp? 😉

puss.

recension – ibland finns det inga enkla svar

som jag avslöjade här för ett par veckor sedan har jag fått äran att läsa boken ”ibland finns det inga enkla svar – en bok om självskadebeteende och ätstörningar”. boken är en del av projektet ego nova som drivs av SHEDO. HÄR kan du nu beställa boken gratis (frakt 24 kronor). idag är det första recensionsdagen och nu ska ni äntligen få höra om mina tankar kring boken.

författarna conny allaskog och anna åkesson skriver i sin inledning, ”som titeln antyder kommer man inte att hitta några absoluta sanningar i den här boken. vår förhoppning är istället att man ska kunna känna igen sig, eller kanske upptäcka hur olika liknande erfarenheter kan upplevas. att man ska hitta nya perspektiv och lösningar genom att läsa om hur andra har tänkt. vi önskar också att fler ska våga prata om ätstörningar i fikarummet och att färre vänder bort blicken när de ser någon med ärr på armarna. framför allt önskar vi att fler får veta att varken ätstörningar, självskador eller annan psykisk ohälsa varar för alltid. den som en gång varit sjuk kan bli frisk.”

en bättre önskan finns egentligen inte, och jag är säker på att boken kommer förändra flera människors syn på denna typen av problem. boken är lättläst och man får följa med i många människors liv. drabbade, sjuka, anhöriga, barn till förälder med psykisk ohälsa, skolsköterskor, psykologer, lärare. att få läsa om dessa olika perspektiv på problemen skapar förståelse och hopp. jag tror att de allra flesta känner igen sig på något sätt, för att möta psykisk ohälsa i samhället händer det flesta någon gång i livet. boken lyfter också upp olika grader av självskadebeteende och ätstörningar och trots att jag förstod det innan, så känns det skönt att fler resonerar som jag. att alla inte är ”berny pålsson-material”. att alla inte har varit inlagda, att alla inte äter mediciner, att alla inte måste sy ihop sina självskador, att alla med ätstörningar inte måste sondas. man kan må precis lika dåligt i alla fall, och detta är viktigt att ta upp i samhället. för i media tas ofta bara de sjukaste upp, men gruppen som lider av lindrigare självskadebeteenden och ätstörningar måste lyftas.

jag tror att många vill hitta en förklaring till varför man drabbas av psykisk ohälsa, och i början av boken tas detta upp. att det inte alltid finns en anledning. ibland är det så frustrerande att inte hitta en förklaring, men det är också viktigt att prata om det och försöka acceptera – vem som helst kan drabbas av psykisk ohälsa, när som helst. samma intervjuperson pratar också om att hon inte visste varför hon skadade sig själv, en annan viktig aspekt. ”för mig var det aldrig ett sätt att söka uppmärksamhet, eller som ett sätt att straffa mig själv, eller att dö. egentligen visste jag nog inte själv varför jag gjorde det, och egentligen vet jag inte nu heller.” jag tror att det är många fler än jag och intervjupersonen som känner igen sig i detta. men förutom den där ovissheten som många kan känna, så beskrivs också flera möjliga teorier till varför vissa drabbas av ätstörningar eller självskadebeteenden och vad ett självskadebeteende egentligen är.

jag själv har lärt mig mycket på boken då den har fått mig att reflektera över situationer som jag kommer kunna dra nytta av i bland annat min jourmejl. en intressant sak i boken som har fått mig att tänka ordentligt handlar om försäkringar. jag vill alltid kunna säga att det kommer bli bra tillslut. och jag känner mig säker på det, för allt kan faktiskt bli bra. men enligt en psykolog som intervjuas i boken ska man vara försiktig med att ge försäkringar om att allt kommer bli bra då det inte är så hjälpsamt. dels för att man genom forskning vet att försäkringar förstärker ångest och dels för att man väldigt sällan kan ge försäkringar i livet. enligt intervjupersonen är det bättre att sända ut ett budskap som säger att det är okej att må dåligt och att det för det mesta går över. jag kommer antagligen inte förändra min syn på att allt kommer bli bra, men det är nyttigt att tänka till och reflektera över detta.

motivation är något återkommande i livet. vissa är omotiverade till skolan, sitt jobb, handbollsträningen eller liknande. och så kan man vara omotiverad i en behandling. enligt en terapeut som är en av intervjupersonerna i boken så är det få grupper som är lika ovilliga att göra något åt sina problem som ätstörningspatienter. att hjälpa någon som inte vill är svårt, men det är viktigt att skilja på att vilja ha hjälp och att vara motiverad. att vara osäker inför en behandling eller en framtid utan en ätstörning är egentligen naturligt, och inte detsamma som att inte vilja ha hjälp. när man blir frisk från ätstörningar skapar man en ny identitet, en frisk identitet, och det kan vara både läskigt och kännas ensamt. (men jag lovar att det är värt det). samma intervjuperson berättar också ”det är min innersta övertygelse att man kan bli frisk. de allra flesta klarar det. sedan tycker jag att man ska skilja på hårda, krävande ätstörningstankar som bygger på rädsla och som sätter upp regler för vad man inte får äta, och vanliga tankar som handlar om vad man vill och behöver äta. sådana tankar behöver alla ha”.

förutom det jag tidigare har nämnt tar även boken upp situationer som att man som drabbad inte vågar lämna sitt självdestruktiva beteende, att det kan bli farligt när anhöriga/vuxna tror att ett barns problem är ”vanliga” tonårstankar, att rädsla är en stor anledning till varför anhöriga kan bli arga när någon mår dåligt eller självskadar, hur viktigt det är att våga prata om ätstörningar och självskadebeteenden i klassrummen och att det är vanligt att känna att man alltid kommer må dåligt när man har det jobbigt.

sammanfattningsvis vill jag ge mycket beröm till boken och jag tycker att författarna har lyckats med sina mål. boken ger hopp och skapar bra förståelse kring ätstörningar och självskadebeteenden, mycket för att man får höra flera olika berättelser och perspektiv på problemen. min förhoppning är att många människor kommer läsa boken och sprida kunskapen vidare. tillsammans kan vi förändra samhällets syn på psykisk ohälsa!

till sist vill jag dela med mig utav två citat från boken.

 ” det är trots allt en hoppfull bild man kan förmedla. de allra flesta som skadar sig när de är unga gör inte det i vuxen ålder. det gäller även för de som skadar sig ganska mycket. en del hittar själv sin egen väg till en bättre tillvaro och vi vet att många får bra professionell hjälp”

”bara för att man mår dåligt just nu, betyder det inte att livet kommer fortsätta så”

ego nova

Som de flesta av er vet så är jag bloggredaktör för föreningen SHEDO (Self harm and eating disorder organisation). SHEDO jobbar nu med ett informationsprojekt vid namn Ego Nova. Syftet med projektet är att öka kunskaperna om självskadebeteende och dubbelproblematiken självskadebeteende/ätstörningsproblematik samt minska fördomar och lyfta fram berättelser som visar att det går att bli frisk. Under projekttiden kommer bland annat två dokumentärfilmer spelar in samt att en bok kommer lanseras den nionde oktober, Ibland finns det inga enkla svar – en bok om självskadebeteende och ätstörningar.

För ett tag sedan fick jag ett mejl som gjorde mig otroligt glad. Jag fick höra av SHEDO att dem som jobbar med projektet Ego Nova ser mig som ett av få ansikten utåt när det gäller psykisk ohälsa och skulle tycka att det vore en ära om jag ville läsa boken och skriva en recension på bloggen. Jag tror att de flesta av er förstår att jag självklart sa ja, så nu har jag fått boken och framöver kommer jag jobba med detta. Recensionen kommer ut den 15 oktober – så håll utkik! Tillsvidare kan ni läsa mer om Ego Nova HÄR.

Processed with VSCOcam with f2 preset

Konsekvenser vid självdestruktiva beteenden

Som många av er vet så är ju jag bloggredaktör på SHEDO. Den här veckan tar jag upp ämnet ”Konsekvenser vid självdestruktiva beteenden” och jag tänkte att det säkert finns någon av mina läsare som har några tankar om detta ämne. Jag blir mer än glad om ni vill dela med er av tankar, dikter, texter eller berättelser om detta ämne till oss på SHEDO. Adressen är blogg@shedo.org

Glöm inte att spana in SHEDOs blogg också! Där pratas det alltid om ämnen som rör psykisk ohälsa! Klicka på bilden för att komma dit. Vill ni läsa alla mina inlägg så finner ni dem under etiketten ”Jessica Andersson” :)

shedoo

Ny SHEDO-vecka!

Denna vecka är det återigen min tur att vara bloggredaktör för SHEDO. Som jag skrev förra gången så kommer jag ju den veckan som jag är bloggredaktör berätta veckans tema även för er. Denna vecka är temat ”Högtider” så gå gärna in på SHEDO-bloggen eller varför inte mejla dina tankar, tips och åsikter angående högtider och psykisk ohälsa till blogg@shedo.org

SHEDO står för Self harm and Eating Disorder Organisation och är en viktig organisation och då jag vet att många som har det svårt läser min blogg är det aldrig fel att göra reklam för SHEDO här.

Ta hand om er ♥

shedo-stor

SHEDO-bloggen

Hej vänner! För några veckor sedan berättade ju jag för er att jag har blivit bloggredaktör för föreningen SHEDO (Self Harm and Eating Disorders Organisation). Detta jobb innebär att jag var fjärde vecka är ansvarig redaktör för bloggen. Då många med psykisk ohälsa läser min blogg tänkte jag också tipsa er om SHEDO-bloggen. Varje vecka väljs ett tema ut av ansvarig redaktör och sedan kan man under hela veckan skicka in bidrag kring temat till blogg@shedo.org. Denna vecka är det jag som är bloggredaktör och temat är ”psykiatrin”. Jag tänkte att jag var fjärde vecka kommer göra ett inlägg på denna blogg och skriva om temat ifall någon vill lämna tankar, funderingar, texter eller dikter kring veckans tema. Vill ni själva inte skriva något kan det vara skönt att få läsa mina eller andras tankar om olika teman som handlar om psykisk ohälsa. SHEDO är en viktig förening som helt klart är värda lite reklam. För att komma till SHEDO-bloggen trycker ni HÄR eller på bilden!

shedo-stor

Livet är alltid värt att kämpa för

81

På avd 81, efter medicinakutens kaos.

Jag önskar att alla människor i alla situationer skulle välja att leva. Ändå är det för många varje dag som väljer att inte göra det. Jag önskar att jag alltid hade valt det, men allt för många gånger har min högsta önskan varit att bli av med just det där som egentligen är det finaste vi har, livet.

Den sista gången jag försökte, då allt slutade med ambulans, medicinakuten, EKG, kol och dropp, då var jag så arg. Jag låg i min sjukhussäng och grät. Jag ville dra bort droppet från min arm, jag ville fly ifrån hela situationen. Läkaren kom in och tittade på mig med en speciell blick. Han var glad men också sorgsen. I hans blick såg jag att det gjorde ont att ha en tjugoettårig tjej som bara ville dö framför sig. Men han var också glad, för samma flicka hade precis överlevt. Jag hade tur, hjärtat hade kunnat sluta slå. Men det slog, och jag var arg. Läkaren ljög, för jag hade inte tur, bara otur som levde. Jag låg under landstingets filtar och var alldeles tom. Några timmar tidigare var jag säker på att jag skulle dö, och plötsligt levde jag. Jag tvingades ringa det där hemska samtalet till mamma. ”Mamma. Jag ville inte leva längre. Mamma. Jag är på sjukhuset. Mamma. Förlåt. Jag älskar dig”

Detta hände en hemsk dag i slutet på augusti tjugohundratolv. Ett år då jag spenderade fler månader inlagd än fri. Sju månader har gått sedan den där dagen med blåljusen. Idag är jag så lycklig för att jag överlevde. Tänk om jag aldrig skulle få uppleva lycka, glädje, livet. Idag kan jag skratta mig lycklig för att min kropp har överlevt både självmordsförsök och anorexia. Tack kroppen. Och tack till mig som har orkat. Livet kommer bli bra igen, hur nattsvart det än kan kännas. Och livet är värt att kämpa för. Jag ser det nu, när jag står på andra sidan. På andra sidan där jag är mer frisk än sjuk. Jag önskar att jag alltid hade kunnat se det. Jag önskar att jag hade vågat tro på att livet skulle vända. Det är inte alltid lätt att tro, men det är alltid värt ett försök. Och glöm aldrig, att livet alltid är värt att kämpa för.

– En av mina texter från SHEDO-bloggen.

Bloggredaktör för SHEDO

Åh idag är det lyckans dag! Jag har nu blivit bloggredaktör för föreningen SHEDO (Self harm and eating disorder organisation). Det känns så kul att det pirrar i hela mig.

Det händer så sjukt mycket roliga och spännande saker i mitt liv just nu. Det känns som att jag har tusen projekt på gång men vill inte avslöja saker innan jag är hundra procent säker på att det blir så. Trots ett jobbigt terapisamtal imorse så mår jag bra nu, lyckan börjar komma tillbaka och den skrattande Jessica finns med mig. Jag har saknat henne så otroligt mycket, men nu är hon här och jag hoppas att hon stannar. ♥