materiell besatthet

Jag skäms över mitt beteende. Vet att det är fel, önskar jag vore annorlunda. Tänkte annorlunda, tog andra beslut än vad jag gör. Detta är kanske inget jätteallvarligt problem egentligen, men någonstans känns det så fel. Jag shoppar för pengar jag inte har. Trots att jag lovar att det är slutshoppat, så drar jag ändå kortet i klädaffärer. För att sedan fråga min pojkvän tio gånger om han är arg, för att jag inte håller det jag lovar. Jag är ingen shopaholic, men jag kan ibland bli så besatt av materiella saker att jag mår dåligt om jag inte köper det, men även om jag gör det. Igår kväll mådde jag dåligt för att jag så himla gärna ville köpa den där superfina jackan som är så mycket Jessica det bara kan bli, men inte har pengar. Idag köpte jag den, och mår lika dåligt för att jag vet att där gick pengarna som jag borde köpt mat för.

Varför varför varför är man så dum? Någon som känner igen sig?

jag vill också vara perfekt

Jag vill vara den där perfekta flickvännen, hon som somnar i sin killes famn varje natt, hon som älskar när killen håller om henne på nätterna.

Det är inte jag. Jag hatar det, men har hamnat i det där ”jag-måste-få-sova-själv”. Jag hatar varje natt då jag bokstavligen talat får putta bort min sovande kille från mig. Jag kan inte somna när han håller om mig. Trots ökad nattmedicin så går det inte. Jag får panikkänslor. Och så hör man om ens kompisar som älskar att sova så nära deras pojkvänner. Sån vill jag också vara, men jag klarar inte av närhet på nätterna. Hur kan man få panikångest av att den man älskar håller om en? Jag måste vara knäpp.

Trött på världen

Jag har så mycket tankar och känslor inom mig. Tänker mest på tjejerna som dog i den tragiska olyckan. Det var inga vänner till mig, men jag visste så väl vilka de var. Det blir så när man är uppväxt i en mindre ort, alla känner till alla, på ett eller annat sätt.

Det känns som att jag är så trött på livet. Trött på hela världen, för det finns inte så mycket mer kvar än problem. Det är krig, olyckor, mord, naturkatastrofer, självmord.. Ja, det händer så mycket hemskheter varje dag att jag har svårt att tycka om det vi lever i. Samtidigt som man läser om allt och berörs av mycket, har jag min påtagliga sjukdom att kämpa med varje dag.

All sorg och smärta gör ont. Det gör ont att så många lider hela tiden.